Lillbeth

Häromdagen hade vi inget särskilt för oss så vi beslutade att göra lite matsäck och åka ut till Torsö för att gå en promenad.

 

Jan har köpt en bok från Friluftsfrämjandet där det finns lite promenadvägar och kanotleder så han kikade i den och vi bestämde oss för en tur till Getryggen. Det är Torsös högsta punkt och fastän jag varit mycket på Torsö i min ungdom så hade jag aldrig varit här.

 

Man utgick från en hembygdsgård och vi hann bara påbörja den 3,5 km långa promenaden när jag gjorde mitt första fynd. Gyllengula kantareller!

 

Vilken tur att vi hade en påse med oss för jag hittade ganska mycket på den här rundan. Jan väntade inte på mig när jag ville stanna hela tiden. Han gick i förväg. Det berodde på att så fort man stannade så anfölls man av ettriga myggor, men jag tycker att lite får man ju offra sig för att få hem lite kantareller.

 

Tyvärr har ju min morbror Putti gått bort här i sommar. Han har ju varit vår leverantör under de senaste åren. En flitig sådan. Var och varannan dag kom han med svampleverans.

 

Ja ja det är bara för oss att själva jaga skogens gula guld nu. Man fattar ju nu hur bortskämd man varit under alla år. Först var det mamma o pappa som ständigt kom med leverans men nu är ju inte pappa så rörlig så de har problem att komma till skogen. Hoppas han blir lite pigg någon dag nu och lite bättre från sin smärta i ryggen o benet så att vi får med honom. Han behöver ju guida oss till deras ställen så att Thomas o jag kan ta över rollen som svampletare.

 

Det är väl inte mer än rätt att vi kanske ska försörja dem med svamp så här på äldre dar.